Att flyga UL till Gotland. 

I början av juli hyrde jag och min sambo Annelie Norrköpings Zephyr, SE-VAP och hade en liten minisemester. Annelie åkte bil upp till Fagersta för att lämna Joel hos sin farmor och farfar. På vägen upp lämnade hon av mig i Norrköping för att hämta VAP:en. Vi anlände till Fagersta exakt samtidigt fastän jag hade gjort daglig, flygit till Norberg och blivit hämtad därifrån…

Dagen efter startar färden mot Öland. Men vi måste stanna nånstans och tanka så det får bli, exotiskt nog Norrköping… Lite fantasilöst men där behöver jag ju inget kort eller kontanter till tankningen och jag behöver ju heller inte ringa innan för att be någon komma ut och hjälpa mig. Men i alla fall var det en välbehövlig paus denna dag då temperaturen var över 25 grader och Zephyren med sin glaskupa utan nån som helst solskydd… Sedan fortsatte vi söderut. Till en början gick vi on-top för att undvika termiken men till slut satt både jag och Annelie med kartorna på huvudet för att skydda oss mot solen trots att vi hade både kepsar och solbrillor på oss. Vi beslutade helt enkelt att gå ner under molnen så vi ropade upp Stockholm CTR och bad om 2500 ft marschhöjd istället. I höjd med Ölands norra udde stiger vi åter något högre innan vi går ut över vattnet i riktning mot Blå Jungfrun. Därefter går vi vinkelrät in mot Öland och följer den västra stranden via Sandvik ner till Borgholm.

Som vanligt finns Berit på plats på Borglanda. Hon fixar genast fram ett par cyklar åt oss så att vi kan hoja ner till Borgholm för att äta lunch. Vi åt på ett ställe som heter Solkatten eller nått i den stilen och den restaurangen rekommenderas inte! Det visade sig vara ett ställe där man fabricerar matportioner i stora kvantiteter med långa varmhållningstider. Den skalade potatisen hade fått nytt skal i kantinen och behövde skalas igen…
På eftermiddagen slår vi upp tältet och sätter oss ner för att bara slappa och njuta av att vara lediga. Över Borgholm och Solliden ser vi en flygande gummibåt fara omkring (FIB Polaris). Det ramlar in flera flygplan efterhand, bla ett gäng pensionerade yrkespiloter med sina respektive. De hade hyrt en Cherokee Six och har för vana att alltid göra en årlig utflykt tillsammans. Kul!

Polarisen fortsätter att flyga omkring över Borgholm fast jag tycker att det börjar bli lite väl sent… Framåt tolv på natten så hör jag inte dem mera och kan somna.
När vi somnat i tältet och hunnit sova en liten stund så väcks vi plötsligt av ett himla oväsen från ljudanläggningen Orvar. Det visar sig att gummibåtsflygarna har slagit läger på Borglandas parkering i en husbil och utanför bilen står högtalarna till deras ljudanläggning!
Dagen efter knallar jag bort till Polarisgänget för att låtsas vara nyfiken på deras flygetyg och ställer några ”dumma” frågor. Man får visst flyga var man vill med dessa kärror och att det är mörkt gör inget. Starta och landa går alldeles utmärkt på en vanlig badstand men man får se till att de som badar håller sig undan. Alltså, man häpnar för mindre…

Framåt middagstid tar jag och Annelie Zephyren och gör en tur över södra Öland. Vi följer den östra stranden ner till Långe Jan och ber sedan Kalmartornet om tillstånd att följa den västra stranden upp till Borglanda igen. (Stora delar av sträckan ligger i Kalmar kontrollzon.) Tornet hade inget emot att vi följde strandkanten upp över Öland och jag antar att de är vana vid den sortens ”turistflyg”. Efter detta bar det av ner till ”ströget” i Borgholm för middag. Denna gång hittade vi en trevlig trevlig restaurang som heter Kvarterskrogen och ligger vid torget. Detta ställe rekommenderas varmt! De har à la carte och även pizza men är absolut ingen pizzeria utan verkligen en restaurang.

För följande dag var en flygtur till Visby planlagd. Men när vi går upp på morgonen så hänger molnen bland trädtopparna så vi får nog avvakta en stund. Rätt var det är så dimper det ner en flock med CT:n… Just det, en flock. Närmare bestämt 14 stycken. Och in i klubbstugan marscherar en tysktalande herre och beställer ”28 bier, bitte!” Jag kan försäkra att dessa herrar inte var imponerade över lättölet! I alla fall visar det sig att killarna är på väg till Stockholm för att hälsa på en flygarkompis och bara mellanlandar på Borglanda. Jag frågar dem ifall de möjligtvis skall till Skå-Edeby för att hälsa på Tom Johansson och mycket riktigt, så är fallet. Något förbryllande eftersom jag visste att Tom var i Skåne på semester men jag tänkte att han kanske hade ändrat sina planer. Jag hjälpte tyskarna med att göra färdplanen till Skå dels på ett sådant vis att det slapp TMA:n och dels hur de kunde med hjälp av Stockholm CTR flyga till Skå. De hade endast 500 000 dels kartor och CTR och TMA höjder stämde inte ett smack med mina nya kartor så vi fick sätta oss och rätta deras. Sen slog jag även numret till meteorologen åt dem men prata fick de göra själva. Och det visade sig att både tyska och engelska funkade utmärkt.

Framåt lunchtid har molnen stigit till 2000 ft men det blåser som attan. Vi ställer in Visbyturen men tyskarna ger sig iväg mot Stockholmstrakten. Jag och Annelie tar en varsin cykel och börjar trampa runt i bygden. Jag tänkte att jag skulle hitta badstranden där trikeflygarna höll till för att se hur de bar sig åt men jag lyckade inte hitta dem. Klokt nog så flög de inte denna dag då vinden ibland var uppåt 20 kt. När vi givit upp letandet så cyklade vi i riktning mot Borgholms slottsruin och naturligtvis så ”visste” jag en genväg som bara måste leda rätt. Och det gjorde den. Men via en rejäl omväg där man skulle passera Ölands enda topografiska höjdskillnad flera gånger. Och då pratar vi inte om några små backar utan om mera stupliknande passager. Hursom helst så kom vi fram till Solliden och precis framför grinden blir vi stoppade av en turist som frågar oss om vi vet åt vilket håll Solliden ligger!? Jag hade aldrig varit på Solliden innan men kunde ganska snabbt konstatera att om man ville in på området så skulle man gå in genom grinden så jag bara pekade på grinden och turisten lommade iväg, faktiskt i rätt rikting.

På kvällen är det Ledin-konsert i slottsruinen men om man campar på Borglanda så behöver man inte lösa biljett för det hörs precis lika bra fast man ligger i tältet. Denna natt så dyker inte gummibåtsflygarna upp på Borglanda. De hade visst blivit ”vräkta” av Berit eftersom parkeringen minsann inte var någon campingplats. Skall man campa så skall man komma flygledes och betala landningsavgift, som för övrigt är 60 kr per dygn.
Så till tonerna av ”sommaren är kort” somnar vi i tältet.

På morgonen när jag tittar ut är det CAVOK! Vi går in i klubbhuset för att äta frukost som Berit som vanligt fixade åt oss varje morgon. Samtidigt kollar vi på morgonnyheterna på TV:n och ser att idag börjar kanonvädret som skall hålla i sig inom överskådlig tid. Så vi ringer in färdplanen för att flyga till Visby och så ringer vi till Nisse Von Koch och säger att nu kommer vi! Resan från Borglanda till Visby tar 40 minuter. När vi kommer fram så står Nisse och väntar på oss. Han visar oss runt på klubben och ger oss sedan en guidad rundtur i Visby. Nisse har sin stuga vid Tofta så vi åker sedan dit. Annelie och jag går ner till stranden för att bada och titta på alla som är där… Jag tror inte att jag ljuger speciellt mycket om jag påstår att det var mellan fem och tiotusen personer på stranden.
Vi tar sedan bussen tillbaka till Visby. Bussen hade igen speciell tidtabell utan gick när den var full, dvs var femte minut!

Tillbaka i Visby så promenerade vi omkring lite innanför murarna och studerade kyrkruinerna. Det finns 13 ruiner har jag för mig och alla står kvar som monument från medeltiden. Sen hittar vi ett konditori som heter NorrGatt och ligger precis utanför norra porten till ringmuren. Det är gammalt riktigt konditori som är sällsynta idag och det visar sig att de har Apfel-strudel med vaniljsås i sortimentet. Härligt!
Efter fikat traskar vi tillbaka till flygfältet. Det tar ca en kvart att gå. Och ett tips är att ställa planet vid klubben och inte vid plattan. Det är nämligen flera kilometer längre till plattan.
På klubben kan man hyra rum för 150 kr per natt. Hade vi vetat det så hade vi bokat ett rum men nu hade vi inte det så det var bara att ringa in en ny färdplan för resan till Borglanda där vi hade tältet. Vi hade gärna stannat en eller ett par dagar till i Visby men det får bli ett annat år.
Följande dag så river vi tältet och ger oss av mot Fagersta igen för att avsluta våran lilla flygsemester.

Jonny Majava

Några andra saker angående UL-flygning till Gotland.
Numera kan man söka dispens ifrån ”tiokilometersbegränsningen” som gäller för UL enligt
BCL. I princip alla som söker dispensen får den beviljad.

Saxat från http://www.ksak.se/klubbar/NorrkopingsAFK/ul-gotland.htm -----
I skrivelse ref L2002-0119-1031 av 2002-05-08 till ATEC:s sverigerepresentant ESSP AeroTrading HB skriver Lfi bl a:
”Medgivandet är grundat på den utveckling som ultralätta flygplan genomgått sedan introduktionen i Sverige. Den ultralätta flygplanstypen ATEC Zephyr 2000 C är ett gott exempel på denna utveckling och flygplanet har ett uppgivet glidtal på 1:17, en för ultra-lättförhållanden hög marschhastighet och stigförmåga samt är försedd med en kraftigare och mer driftssäker motor än vad som fanns att tillgå för ultralätta flygplan vid tidpunkten för BCL-D 3.3:s utgivning.”
Dispensen innebär att vi nu kan operera med SE-VAP över större vatten förutsatt att flygplanet, oavsett last och rådande vindförhållanden, med säkerhet når landningsbart område på land eller bärkraftig is i händelse av motorstopp, samt att alla ombord bär flytväst påtagen och att en bränslereserv om 45 minuter medförs utöver bränsleförråd enl mom 7.1.1 d).
------
Jag har jämfört några olika dispenser och funnit att i fallet Zephyr så gäller dispensen för flygplanstypen medan Anders Cardeståls dispens för tysklandsresan var personlig och gällde enbart i SE-VAT.
Om man går över Ölands norra udde till Gotland via Karlsöarna så har man som längst 24 km till närmaste strand. Naturligtvis måste man ta hänsyn till rådande vind och därefter beräkna ”point of no return”. Jabiru har ett glidtal på 14:1. => 24000 meter / 14 = 1714 meter vilket motsvarar ungefär FL55. Så om man kör på FL55 eller högre så kommer man alltid att nå land eller åtminstone strandkant vid alla eventualiteter.

Man måste alltid lämna in en ATS-färdplan när man flyger till och från Gotland. Detta eftersom man bitvis flyger över Internationellt vatten och därmed passerar sveriges territorialgränser. GPS är praktisk att ha med eftersom Visby har inpasseringspunkter som ligger i havet… Inte så lätta att hitta med bara karta och kompass. Runt Karlsöarna är det R-områden och norr om det ligger ett skjutfält också med R-område. Men man kan ta sig mellan dessa R-områden om man har tungan i rätt mun och med hjälp av GPS… Utan instrument är det tveksamt om man lyckas. Men R-området vid skjutfältet är tydligen sällan aktivt under sommaren och för övrigt så får man ju veta det när man ringer in färdplanen eller senast när man får klarering från Visbytornet för inflygningen.

Jonny Majava