Första anhalten på sträckan blev Ljungbyhed där vi tankade upp vår Icarus C42. Man tankar gärna lite extra när bensinen kostar dubbelt (11,20 Svkr) i Tyskland å andra sidan måste man kalkylera så att man inte får för hög startvikt. Efter starten aktiverade vi färdplanen och fick tillåtelse att gå på 3500 ft mot Köpenhamn/Kastrup. Vädret var strålande och det skånska landskapet bredde ut sig under oss. Vi var i luften och vi var på väg!

Vi närmade oss landsgränsen mot Danmark och anropade Kastrup kontroll. Det ska sägas att danskarnas flygengelska inte är den bästa. Det var med stor svårighet vi förstod att vi inte fått färdtillstånd genom Kastrup CTR. Det blev till att åka runt hela kontrollzonen för att så småningom ansluta till vår bestämda rutt. Över norra delen av Danmark fick vi ej heller tillåtelse att gå högre än 1500 ft. När vi efterhand vi närmade oss Mön, för att ta skuttet över till Tyskland, fick vi dock klartecken till 5500 ft. Det känns alltid tryggare att gå på höjd när man flyger över vatten. Skulle man drabbas av motorbortfall kan man ju alltid glidflyga till land.

Förtätad stämning
När vi passerade in över norra delen av Tyskland såg vädret fortfarande bra ut och vi hade kontakt med marken för att utföra sk "Pilotage", dvs leta efter landmärken för att bestämma vår position. Vi var dock lite försenade. Varje brytpunkt passerades 15 min försent. Vår omväg runt Kastrups CTR hade kostat oss en del tid samtidigt som vår GS (ground speed) var 80 kt istället för beräknade 90 kt. Det gjorde dock inte så mycket i samanhanget då vi hade gott om bränsle. Det som var värre var att vädret höll på att bli sämre! Pilotens bästa vän i det här samanhanget är utan tvekan Volmet. Vi hade innan avfärd tagit reda på frekvenserna för Berlin Volmet och fick därför färsk och kontinuerlig Metar rapportering från alla flygplatser som låg runt Berlin. Sikten på Berlin Tempelhov rapporterades till 8000 m och molnbasen bruten på 2000 ft. Godkänt väder för VFR-flygning alltså. Men temporärt rapporterades sikten till 4000 m och molnbasen bruten på 800 ft. Ej godkänt väder för VFR-flygning! Efter en stunds tvekan bestämde vi oss för att fortsätta mot Berlin. Skulle vädret bli för dåligt kunde vi ju alltid vända. Det hela avlöpte dock väl då vår destination var Eggersdorf, 50 km öster om Berlin. Det visade sig att det dåliga vädret endast var lokalt över Berlin och att vi nu kunde åka runt dom höga molnmassorna utan större problem.

Efter 3,5 timmars flygfärd landade vi på Eggersdorf. Ett gammalt flygfält med 2400 m(!!!) gräsbana och som under andra världskriget användes av Luftwaffe. Jag försökte att avsluta färdplanen på 1500 ft ovanför fältet men fick ingen kontakt med trafikledningen. Istället fick vi hjälp av personal på plats som ringde till Berlin kontroll. Då syftet med resan var att flyga hem ett nyinköpt plan stannade vi ett tag på flygplatsen för att äta och bekanta oss med det nya planet.

Återesan
När det var dags för avfärd mot Sverige faxade vi vår uppgjorda färdplan till Arlanda breifing. Efter klartecken från FPC startade vi så återesan. Det hela avlöpte väl då vi flög mot bättre väder och hade 15 kt medvind. Vi flög på hög höjd och snart såg vi Sverige och Skåne under oss. Då vi kontaktade Malmö TMA fick vi klartecken att gå på 9500 ft mot Skånes Fagerhult.

Efter en lyckad landning avslutade vi vår färdplan. Döm om vår förvåning när vi ser två uniformerade tulltjänstemän stå väntandes på det lilla fältet? "-Nu har väl ändå någonting gått fel"?  Tänkte vi. Men lagens långa arm undgår ingen i dessa terroristtider. Efter noggrann undersökning av våra konstiga farkoster fann man givetvis inget som behövde förtullas, men man hade fått order uppifrån att kontrollera alla små flygplan efter det som nyligen hänt i USA. Hur som helst. Resan gav oss blodad tand och det dröjer nog inte länge förrän vi ger oss i väg på nya resor!

Hälsningar Tom Johansson och Hans-Olof Troedsson